Jag har alltid varit något av en hypokondriker, det går inte att komma ifrån. Helst skulle jag vilja vara en sådan där tuff typ som aldrig oroar sig för något över huvud taget. Men det kommer aldrig bli så, den saken har jag insett och förlikat mig med. Jag har i och för sig lugnat ner mig betänkligt på senare år. Förr var närmast extrem, jag såg bland annat till att aldrig bo eller jobba längre än ett par minuters bilfärd från närmaste akutmottagning. Dessutom propagerade jag på varje arbetsplats jag varit på för att alla i hela personalstyrkan skulle genomgå en hlr utbildning så att det hela tiden skull finnas folk som kunde återuppliva mig ifall jag skulle få hjärtstillestånd eller på annat sätt bli dödligt sjuk vilket enligt mitt sätt att se på saken bara var en tidsfråga. Men nu har jag som sagt lugnat ner mig betänkligt.